Den 4 februari 2023 mötte vi Frasse för första gången. Vi hade åkt till Värnamo dagen innan för inget fick ju gå fel den här väldigt speciella dagen, dagen vi väntat på och räknat ner till. Både Anders och jag har haft hundar, men alltid från det att de varit valpar och vi förstod att det nog skulle bli lite annorlunda att välkomna en vuxen hund, en hund som har en del i bagaget.

När Frasse bars ut ur bilen grät jag, det var så fantastiskt att möta alla dessa hundar som till sist dragit en vinstlott i livets lotteri. Frasse satt så stilla i volontärernas famn och han slukade frikadellerna vi tagit med oss. Han var fortsatt lugn när vi installerade honom i bilen och körde hemåt. Väl hemma åt han och slocknade, helt slut som han var.

Sedan började en märklig tid. Nog för att vi förstått att allt måste te sig märkligt och vara omtumlande för honom, men vi var ändå inte riktigt förberedda på hur det blev. För Frasse, som nog inte varit någon annanstans än i hägnet, var allt – och då menar jag verkligen allt – nytt. Under de första veckorna låg han i sin korg, förutom när vi bar honom nerför trapporna och ut till ett lugnt hörn på gården där han vågade uträtta sina behov. Sedan bar vi honom upp för trapporna på nytt. Han vågade inte röra sig i lägenheten så han fick sin matskål bredvid korgen.

Detta pågick ett par veckor tills jag plötsligt en morgon vaknade av att han ställt sig med framtassarna på vår säng. Där stod han och tittade på oss och vi blev så glada. Äntligen hände något med honom! Så sakteliga lossnade det, han började röra sig i lägenheten, han blev mer och mer nyfiken och han började gå några trappsteg i sänder. Sakta, sakta började det hända saker och vi riktigt kände hur han blev allt tryggare.

När jag skriver det här har det gått fyra månader sedan han kom till oss. De första veckorna kändes långa och ibland var vi lite oroliga över hur vi skulle klara av att få Frasse lugn och trygg. När det så väl började hända saker gick tiden fort och när jag ser tillbaka kan jag inte säga annat än att han har gjort en alldeles fantastisk resa. Han har övervunnit så många rädslor och han har blivit en oerhört kärleksfull, rolig och tillgiven hund, vår allra bästa vän.

Vi är tacksamma över att vi fick adoptera honom och vi vill passa på att tacka ASIPA, Hundar Längtar Hem samt vår kontaktperson för allt ni gjort och gör för att det skall bli möjligt att adoptera en hund.

Hälsningar Anna, Anders och Frasse