Labans berättelse börjar med en annan hund, Pedro. Han var gatuhund från Rumänien. Pedro var 8 år när han kom till oss. För 1 år sedan blev han sjuk och vi fick ta bort honom.

Saknaden efter Pedro var stor. Vi kände oss halva. När vi en dag fick se en bild på Laban, så växte tankarna på en ny hund. Vi visste ju lite vad det innebar att ha en äldre hund. Vi anmälde oss, och efter ca 2 månader hämtade vi hem honom.

Eftersom vi båda är över 70, passade det bra med en hund som var ca 9 år. Han skulle passa bra in i vårt lugna liv på landet, med skogspromenader i lugn takt. Oj, så fel vi hade! Vi fick hem en, som var mer valp än äldre herre.

Han fortsätter springa fram i livet. Han är en bestämd man, som vet vad han vill. Han har väldigt behov av ensamhet. Ska man kela, är det på hans villkor, och då är det massor av kel som gäller. Han är reserverad mot män. Det går an med husse, om han inte har höga ljud för sig.

Vi älskar Laban, och hoppas få många långa år tillsammans.