Freddy

Freddys historia berättad av hans räddare:

Jag träffade Freddy första gången när jag besökte ett hus som var till salu. Han var i trädgården med sin mamma och en bror från en annan kull.
Mitt första intryck var skrämmande: Freddy var fastkedjad, skällde ursinnigt, med ögonen fulla av ilska och smärta. Jag har alltid varit lite rädd för hundar, så tanken på att köpa det huset skrämde mig. Säljaren berättade att han skulle ’bli av med’ hundarna när huset var sålt — och det fick mitt hjärta att brista.

Som hundälskare kunde jag inte föreställa mig att börja ett nytt liv på en plats där djur hade lidit, så jag bestämde mig för att ta hand om hundarna som var där själv och göra det bäste jag kunde.

Freddy hade levt hela sitt liv utomhus, fastkedjad i en rucklig trädkoja, omringad av lera. Han matades två gånger i veckan och drack vatten bara när det regnade. År av försummelse och lidande hade gjort honom bitter. Han skällde oavbrutet och verkade hata alla och allt.

När jag flyttade in i huset kunde jag bara mata och ge honom vatten genom att använda en pinne för att skjuta skålarna fram till honom — han attackerade pinnen varje gång. Till slut byggde vi en stadigt inhägnad plats med en koja åt honom med tak och en torr säng av halm.
Den tidigare ägaren hjälpte oss att flytta honom dit, men vi var fortfarande tvungna att mata honom genom gallret, men åtminstone var han nu fri från kedjan, han var torr, varm och trygg.

Efter ungefär en månad förändrades något. Han slutade attackera gallret när jag kom med mat, slutade morra när han såg mig, och blicken i hans ögon mjuknade. Den dagen kunde jag klappa honom för första gången.

Vi konsulterade senare en professionell hundtränare eftersom jag så desperat ville släppa ut honom, men jag var fortfarande rädd att han kunde attackera mig. Tränaren förklarade att Freddys aggression troligen berodde på frustration och rädsla och inte illvilja.

Nu när han hade trygghet och omvårdnad, började han äntligen bete sig som den normala, milda hund han verkligen var.

Den kvällen samlade jag allt mitt mod, jag satte ett koppel på honom, öppnade grinden och tog med honom på en promenad i trädgården. Jag var livrädd och samtidigt upprymd. Från den dagen av var Freddys förvandling otrolig. På kort tid lät han mig klappa honom fritt. Han lärde sig snabbt och var väldigt matmotiverad. Hans inkallning var perfekt — det kom naturligt för honom. Han började leka med vår grannes hund och lärde sig flera kommandon.

I dag springer Freddy fritt på gården varje dag. Han är den mest kärleksfulla hund jag någonsin har haft. Han älskar att vara nära oss och han tycker väldigt mycket om människor.

Det enda kvarvarande problemet Freddy har, det är med mat. Eftersom han har varit hungrig så länge, försvarar han sina måltider hårt. Det är bäst att låta honom äta ensam eftersom han kan reagera om någon närmar sig hans skål. Han kan tränas att ”släppa” om något är farligt, men jag rekommenderar inte att röra vid hans mat medan han äter.

Vi har inte testat Freddy med katter eller barn än, men han älskar valpar, så det finns hopp om att han också ska vara försiktig med katt.
Freddy har gått igenom mycket, och han behöver fortfarande tid, tålamod och tydliga gränser. Hans ideala hem skulle vara ett hus med en trädgård — han har aldrig bott inomhus eller i en stad.

Trots allt lidande som Freddy varit med om så har han inte tappat förtroendet för människor och han är full av kärlek som han längtar efter att dela med sig av.

Nu behöver Freddy bara ett lyckligt slut för att sluta ringen, nämligen att få ett kärleksfullt hem här i Sverige att flytta till.

Vill ni adoptera denna fantastiska killen? Tveka inte! Skicka in en intresseanmälan till oss.